Dagarna passerar, men inget nytt händer. Jag vill hitta på något kul, men det finns inget att hitta på känns det som. Dessutom är jag sjuk, jag tycks aldrig bli frisk, och jag är jävligt trött. Tror tröttheten skulle försvinna sjukt snabbt om något roligt dyker upp. Förhoppningsvis så gör det det imorgon. Hoppas.

Herregud, vad händer med mig? Vad är det här? Jag är helt fnittrig och förtvivlad, all at once. Han är bortrest tills på, typ, onsdag. Lite osäkert när han kommer hem, men runt onsdag. Jag hoppas på tidigare. Fan, jag saknar honom. Just nu vill jag inget annat än att ligga i hans famn, bara ligga där och må bra. Jättebra. Njuta. Herregud, som sagt. Det här är inte jag. Jag är stormförtjust. Åh, detta gör mig svag. Fan. Jag skiter i det. Bära eller brista. Onsdag. ONSDAG!

Det är helt sjukt. Jag har inte varit kär på snart 5år. FEM år! Helt plötsligt, från ingenstans, träffar jag en kille som får mig på fall. Han är helt annorlunda på de flesta aspekter, när det kommer till hur jag trodde att killen jag skulle falla för skulle vara. Dock så är han fullkomligt underbar. Jättegullig, charmig, rolig... Ja, ni vet, allt sånt där som en potentiell partner ska vara. Jag tror/hoppas dessutom att mina känslor är besvarade. För första gången i mitt liv så kör jag "fullt ut", och döljer inte mina känslor. Jag är fullständigt ärlig, och det verkar funger alldeles utmärkt. Jag menar, hans vänner kallar mig redan hans "flickvän". Han måste ju ha sagt något? Mhmmmm.

Jag var fast besluten att inte dricka idag, men nu börjar jag tvivla. Kanske är på partyhumör trots allt. Är jag? Jag vet inte. Lite kanske? Jo, lite. Kanske mycket? åååh, jag vet inte. Får se hur det här går.

Okej, just nu är jag självutnämnd bloggpolis och jag klagar på precis allt som stör mig. Det är kul, inte sant? Det finns många designer där ute, som får mig att, med hjälp av en soppslev, gröpa ut mina ögon, men denna tar priset. Direkt från fyndlådan på Lidl hittar vi denna läckerbit. Är den inte fasansfull, så säg:

Kollade just på filmen Semi-pro. En helt okej med ett par klockrena höjdpunkter. Både Will Ferell och Woody Harrelson har gjort betydligt roligare rullar. Men som sagt, ett bra tidsfördriv en kväll galet seg kväll som denna.

Underbart med folk som registrerar sig på Bloggtrafik och sedan lösenordsskyddar sina bloggar. Idioter.

ÄNTLIGEN! Snart kan jag skrika igen. Som jag har längtat!

Ja, jag är fortfarande på jakt efter ett par nya, fullt läsbara bloggar. Än så länge så har jag funnit, uhm, en halv tror jag. Nej, men en med potential, ska kolla in den mer noggrant om en stund. Först så ska jag dela med mig av min senaste upptäckt av ytterligare ett fenomen bland många småbloggerskor. Det är det där med att täcka näsan. Varför de gör det vet jag inte. Kanske vill de lura folk att de inte har någon näsa? Kanske vill de få folk att tro att de festat riktigt hårt kvällen innan, däckat och att någon gått loss med spritpennan på dem? Vart slutar rymden? Ingen vet.

 

Om dessa bloggare hade velat fånga mitt intresse, så hade de åtminstone kunnat lägga till en gnutta humor. En clownnäsa är ju alltid roligt, eller hur? Dessutom så fyller den hela det där "täcka näsan"-syftet:

 

Den nattliga tristressen gör sig påmind, och jag spenderar ytterligare en natt med att försöka hitta en blogg som faktiskt är underhållande. Det är snudd på omöjligt. Varför? Därför att ni är precis likadana allihop! Så jävla trista! Det finns en miljard Kissie/Kenza-wannabes där ute, och ni får mig att långsamt vilja kapa min lilltå. OM jag vill läsa tradigt skit, och se bilder på folk med plutande läppar eller som visar upp kläder, Ja, då går jag ju faktiskt in på de största bloggarnas sidor. Då jag ytterst sällan faktiskt vill skåda detta, så går jag snudd på aldrig in där. Var lite egna, för i helvete! Roa mig istället för att dräpa mig!

Hursomhelst, det här inlägget har ett syfte, annat än att klanka på er. Det handlar om skor. Rödbruna jävla kärringskor. Jag har i mitt letande, noterat att det är ett ytterst vanligt fenomen där ute bland alla små wannabie-kenzor. VARFÖR? Det är ju uppriktigt sagt skitfult! Alltså, bohembruna skor a'la converse är snyggt. Lite trashy sådär. Lika så cowboyboots, men när skorna ser ut såhär; så är det bara butt ugly!

 

Jag kan inte finna ord. Det enda som liksom ploppar upp i huvudet och trycker sig ut ur munnen, likt en reflex är "EWWWWWW". Snälla, har ni hört talas om svart? Rödbrunt är sjukt FULT! Om det inte är på ett par boots, som jag sa innan.

Jag är sjuk. Har varit det i över en vecka nu, och det tar kål på mig. Det är ingen normal förkylning eller så, utan det är något skit som satt sig i halsen. Jag är hes som fan, och hostar mig ännu hesare. Slem flyger lite här och var, så om man ska vara i min närhet, rekomenderar jag regnställ, eller åtminstone ett paraply. Som det är nu, kan jag hur som helst inte gå ut i kylan. Min hals tvärdör på en gång. Hade exempelvis planerat att gå på bio idag, men blotta tanken på att sitta och försöka sluta hosta genom en hel film, frammanade smärre panikkänslor. Istället så försöker jag kurera mig tillräckligt för att kunna parta med min biodejt i helgen istället. Rätt bra plan faktiskt, för jag är inget fan av bio. Föreslog det bara för att jag ville träffas. Gulligt av mig va?

Hursomhelst, mitt i allt slemande, hostande och hesande (jag vet att det inte är ett ord, men jag skriver det i alla fall), så måste jag ju roa mig med något. Något som inte innefattar städning, eller andra tråkiga hushållssysslor.  Jag tyckte att jag kom på den perfekta planen. De säger att det inte finns någon sådan, men det gör det nog. Jag satte mig och lekte med pixlar i farmville, och se så fint allt blev!

Jag menar, vem av er kan stoltsera med att ni har en Koopa Troopa på er farm? Nej, just precis, jag tänkte väl det... Ingen! Och, ehm, kom ihåg att jag är sjuk. Jag har ett liv, egentligen. Faktiskt! Kanske!

Dang, då ger jag mig in i bloggträsket för miljonte gången. Den här gången med en lite mer anonym twist. Personligt, jadå, men, jag tänker inte lägga ut min url över varken min facebook eller msn. Orkar inte ha halva kvarteret snokandes om mig och mitt liv. Blir så jävla jobbigt när man inte kan skriva ner lite gammalt hederligt skit, utan att folk ska bli eld och lågor över vad jag skriver. Märkligt det där, att trots att man bor i Stockholm, eller ja, okej, en sketen jävla förort till Stockholm, så är mentatliteten densamma här som en by uppe i Kiruna med 10 invånare. Nyfiket, skitpratande och bajsnödigt. Jag säger inte att jag är ett undantag, utan bekräftar bara situationen.

 

Jag har under ett par dagar funderat på vad jag vill ge bloggen för inriktning och kommit fram till att jag inte har en aning. Därav har jag konstaterat att det där med målgruppsbaserad blogg inte är något för mig. Här sysslar vi med blandad kompott och potpurri. Något för alla smaker... om man nu har bra smak, det vill säga.